3 december 2013

All klagan tycks förgäves.
Hon gråter stumt i natten
en främling utan ro.
Den fasa som vi bär på
må envist stuvas undan
i akt att lugna livet här,
de nöjdas luftslott
byggda för att stilla sinnet
skall ändå
alltid
blekt betraktas som ett hån.

När bad vi om ett sådant slut?

5 kommentarer:

  1. Den förledande lugna jämna rytmen, sen "de nöjdas luftslott... blekt betraktas som ett hån" som bryter. Omvärlden. Och så frågan...

    Du kan, vare sig du vill eller inte.

    SvaraRadera
  2. Fyllt av vemod och skenbart lugn. Känns.

    SvaraRadera
  3. "de nöjdas luftslott" säger mycket

    SvaraRadera
  4. Åh rytmen! Och orden. Om det här är du när du inte kan, så måste det du kan vara utomvärldsligt bra.

    SvaraRadera