7 september 2015

Mina ensamdagar
var också dina.

Du ropade på mig,
jag bar min kompass,
gick över ön,
fann dig.

Någonstans är vi
alltid tillsammans.

6 kommentarer:

  1. Försöker skriva nåt men allt blir fel så jag skickar en kram i stället.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack vännen. Jag lämnade orden på graven den 7:e, ville spara dem här också.
      Kram

      Radera
  2. Jag har inte "puffat" på länge, men gick nu in och läste våra gamla puffar från i höstas. Så; nu tänker jag på dig... Ta hand om dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Iris. Ta hand om dig du med <3

      Radera
  3. Fann dig, fann dig, fann dig.

    Du bär en stor börda och ett stort ansvar och vi får gå med dig. Tack för det. Du helar oss.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Charlotte, det du skrev nu betyder så mycket <3

      Radera