11 januari 2011

Jag förlitar mig på din outsägliga
vishet.
Tränger nära.
Kysser söndertrasade nervtrådar
så hårt att du snärjs i fasor.
Driver dig att
förvränga bilden av hur
vacker jag var.
Då.
Skal är utsidor, är förvaring.
Förtvinar.
Förändras.
Men inte min insida.
Det är den jag ska låta dig minnas.

9 kommentarer:

  1. Litet yvigare, litet längre rader. Skönt stuk.

    SvaraRadera
  2. Ja, lite yvigare. Men lika välskrivet. Lika starkt.

    SvaraRadera
  3. Vacker inifrån för alltid ;), man kan vara den man vill vara.

    SvaraRadera
  4. Ja man kan bara vara sig själv egentligen.

    SvaraRadera
  5. Du har så vackra poetiska texter! Gillar dem massor!

    SvaraRadera
  6. "Skal är förvaring". Ja. Just så.

    SvaraRadera
  7. Den där skall jag spara i mitt minne och ta fram då och då.
    Älskar den

    SvaraRadera
  8. Skal, förtvinar, förändras. Ja.
    Tack för din kommentar hos mig! Lustigt att du fastnade för första lilla stycket, för det var det som "kom", resten fick jag kämpa med. Visst är det ofta så!

    SvaraRadera