15 april 2012

Varför berättar jag så sällan om lyckan för dig?
Som om den inte vore oss bekant?
Du får för dig att jag är en hungrande människa, 
tyst ser jag villfarelsen gripa tag,
ingenting gör jag för att lossa dess klor.
Vissa dagar skulle det du ser kanske vara alldeles sant.
Så är det säkert,
ingenting är gratis, 
frid betalas med tankar.
De väger tyngre 
än järnet i ditt 
blod.


Jag bär på en ensam själ,
här får hon komma till tals.
Värre är det inte,
inte värre än så.
Det är heller inte bättre.


Igår plockade jag ramslök.

9 kommentarer:

  1. Hoppas du kommer tillbaka till skrivpuff. Saknar dina fina texter. Tycker mycket om den här texten.

    SvaraRadera
  2. Saknar dig också. Vacker dikt med underbar sistarad.

    SvaraRadera
  3. Diktare. Poet..
    Du har en förmåga att valsa med dina ord så jag drar efter andan. Nästan alltid. Speciellt idag.
    Väldigt väldigt vackert.

    SvaraRadera
  4. Ja den var väldigt vacker!

    SvaraRadera
  5. Fin text. Igår åt jag ramslöksröra,jättegott :-)

    SvaraRadera
  6. så fantastiskt vackert jag bär på en ensam själ så fint

    SvaraRadera