Du tror dig ha hittat något.
Solstrimman på en vit bordsskiva,
som ett vagt löfte
letar den sig in mot permafrostens sköte.

Handen är blixtsnabb
styrs av annat.

Den sista gång hon lämnar bryggan
står en främling bak vid rodret.
Fotot i min hand blir en sorg i sorgen.
_

Jag vill ligga nära
höra dig berätta
om det hav där vind och segel
är som älskande i gryning
följsamt driver själen framåt
sedan låter längtan hitta hem.

När jag blundar
om jag vågar
jo jag ser du ler.

Din kärlek gav mig

Skönhet svuren i en blick
Sannhet samlad i vår hud
Stolthet skulpterad i min själ