Under valvet som är grått
genom dälden som är trång
över berget som är kargt
ska jag
nynna dina toner
lyssna till mitt minne
finna ord som
gör dig trygg.
Du ska skratta när du ser mig.
Jag ska lägga handen mot din kind.
28 februari 2014
23 februari 2014
22 februari 2014
Jag tänker på orden du en gång gav,
hur du orkar din dag.
Steg efter steg.
Jag lyfter min fot på försök,
så varligt att omvärlden inte jag blir förflyttad.
Tiden och rummet som gavs
är sådant som inte längre kan greppas.
Jag klamrar mig fast vid ditt, knyter min hand om din tröja,
blundar och blir något svalt du får bära var stund.
Något tyngdlöst du ändå förnimmer som oss.
Vi är de vi är, de vi ämnades vara. Så små att vi inte vill tro oss om vikt.
hur du orkar din dag.
Steg efter steg.
Jag lyfter min fot på försök,
så varligt att omvärlden inte jag blir förflyttad.
Tiden och rummet som gavs
är sådant som inte längre kan greppas.
Jag klamrar mig fast vid ditt, knyter min hand om din tröja,
blundar och blir något svalt du får bära var stund.
Något tyngdlöst du ändå förnimmer som oss.
Vi är de vi är, de vi ämnades vara. Så små att vi inte vill tro oss om vikt.
7 februari 2014
Du dröjer ännu som i sällsam vördnad,
invaktar livets sista rörelse
mot natt.
När du faller
kommer kaskader av sälta
att förgöra
den morgondag
som inte fanns.
http://www.flickr.com/photos/norio_nomura/11016920755/sizes/z/in/photostream/
invaktar livets sista rörelse
mot natt.
När du faller
kommer kaskader av sälta
att förgöra
den morgondag
som inte fanns.
http://www.flickr.com/photos/norio_nomura/11016920755/sizes/z/in/photostream/
6 februari 2014
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)