Jag bryr mig mest om innehållet har
jag sagt.
Inte om ytan, inte alls om ytan.
Det är den innersta sanningen men med
ett lager av något mer inbäddat.
ett lager av något mer inbäddat.
Lika lite som jag skulle kunna bo i en
sliten fyra i förorten utan att
göra om den till min oas, lika lite kan jag helt bortse från det första
intrycket i andra avseenden.
Så när jag förväntade mig förtrolighet och
du gav mig perfektion…
Vi låter det stanna därvid.
Den betyder något, ytan.
Samtidigt
inser jag att allt, alla, är inte projekt jag behöver ta mig an.
Jag kan gå
vidare, någon annan kan komma och ta det udda rummet.
Någon som faller för
de illröda köksluckorna.
Mig har de skrämt för länge nu…
Det är så.
Ytan befäster oss om vi bara vågar ärlighet.
Utsikten
bär oss.
Drömmarna behöver inte fnysas åt.
Någonstans finns du som förstår och en
dag krockar vi i gathörnet.
Småler och slutar en kort sekund att
tvivla.
Någon gång krockar vi i gathörnet.
SvaraRaderaTror också på gathörnet, med ett par citroner löst i handen...
SvaraRadera