8 januari 2014

I grå dimma
där istid tar sin början
har jag förlorat mina sinnen.
Den storm vi en gång läppjade
tycks utan rörelse,
dess stämma alltför svag.

9 kommentarer:

  1. Tolkar ditt poem som att handlar om en häftig förälskelse/kärlek som försvunnit. Vackert.

    SvaraRadera
  2. Allt jag vill säga känns torftigt efter dina ord.

    SvaraRadera
  3. Jag är andlös inför din text!

    SvaraRadera
  4. Vackert och känsligt skrivet, lämnar ngt kvar i mig.

    SvaraRadera
  5. <3 kan inte skriva nått. Har inga ord helt enkelt

    SvaraRadera
  6. Tolkar det också som att den brinnande kärleken tog slut och lämnade en total tomhet - Bra och gripande!

    SvaraRadera
  7. Sänder dej en varm omkramning!

    SvaraRadera
  8. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera