Den sista gång hon lämnar bryggan
står en främling bak vid rodret.
Fotot i min hand blir en sorg i sorgen.
_
Jag vill ligga nära
höra dig berätta
om det hav där vind och segel
är som älskande i gryning
följsamt driver själen framåt
sedan låter längtan hitta hem.
När jag blundar
om jag vågar
jo jag ser du ler.
Så vackert skrivet!
SvaraRaderaUtsökt, jag saknar ord.
SvaraRaderaSå fint :-)
SvaraRadera