7 september 2016

Den dag du dog då välte världen.

Men, när jag faller genom tiden hoppas jag
att här i långsamhetens bris
kan smärtan sakta smekas bort.
Kvar får alla minnen finnas.
Ljusa, klara, starka.
Glädjen som var du
jag ber att den ska bli
min glädje i ett ärrat nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar